BEFOLKNING • MIGRATION • KOMPETENSFÖRSÖRJNING
Sverige skärper reglerna för arbetskraftsinvandring samtidigt som arbetsgivare redan har svårt att hitta rätt kompetens och befolkningen åldras. Funktionsdemokrati vill pröva en enkel fråga: är det rationellt att förlora människor som redan arbetar och är etablerade här, för att senare behöva utbilda, rekrytera eller locka tillbaka arbetskraft?
KÄRNPROBLEMET
Funktionsdemokrati förespråkar reglerad migration. Arbetskraftsinvandring ska vara seriös, exploatering och handel med arbetstillstånd ska bekämpas och människor utan rätt att vistas i Sverige kan behöva lämna landet. Men reglering är inte samma sak som att varje skärpning är funktionell. När en person redan arbetar, försörjer sig, har byggt svensk arbetslivserfarenhet och fyller en faktisk funktion på arbetsmarknaden måste staten väga in vad Sverige förlorar om personen lämnar.
Regeringen har själv erkänt målkonflikten genom att undanta bristyrken från det nya lönekravet för arbetskraftsinvandring. Det visar att kompetensförsörjning redan är ett legitimt skäl att differentiera regelverket. Funktionsdemokratis fråga är därför varför samma långsiktiga arbetskraftsperspektiv inte ska genomsyra hela kedjan: vilka vi behåller, vilka vi utbildar, vilka vi rekryterar och vilka vi försöker få tillbaka.
En etablerad arbetstagare är inte utbytbar utan kostnad. Svenskt språk, arbetslivserfarenhet, referenser, nätverk och kunskap om svenska institutioner är humankapital som tar tid att bygga. Regler som leder till att fungerande arbetskraft försvinner ska därför kunna motiveras även samhällsekonomiskt.
Sverige ska först använda den arbetskraft som redan finns i landet bättre. Arbetslöshet, undersysselsättning och arbete under faktisk kompetensnivå är också kompetensslöseri. Språk, validering, utbildning och matchning ska styras mot dokumenterade behov.
Arbetskraftsinvandring ska komplettera den svenska arbetsmarknaden där behov inte rimligen kan fyllas på annat sätt. Ett generellt antal invandrare är inget mål. Rätt kompetens för verkliga behov är målet.
Svenska medborgare utomlands är en fjärde arbetskraftskälla. SCB visar att 8 300 svenska medborgare i åldern 18–69 återinvandrade 2023 efter minst ett år utomlands och att drygt hälften var under 40. Sverige bör systematiskt undersöka vilka fler som vill återvända och vilka hinder som står i vägen.
För en ung person kan flyttkostnad och deposition vara det avgörande hindret. För en erfaren ingenjör kan rätt tjänst och partnerns arbete vara viktigare. För forskare, entreprenörer och seniora specialister kan forskningsmiljö, kapital, nätverk och ansvarsnivå avgöra. Ett generellt bidrag är därför sämre än riktade, prövningsbara insatser.
Staten ska inte betala människor för beslut de ändå skulle ha fattat. Om ett hemvändarstöd testas ska huvudfrågan vara hur många ytterligare personer som faktiskt återvänder tack vare insatsen, hur länge de stannar och vilket värde som skapas i förhållande till kostnaden.
SAMMA PROBLEM • FYRA VÄGAR
Arbetsförmedlingen uppskattade att mer än 96 000 arbetstillfällen inte kunde tillsättas under lågkonjunkturåret 2023. Rekryteringsproblem förekommer inom ungefär hälften av de analyserade yrkena, bland annat inom data/it, pedagogiskt arbete, installation och underhåll samt hälso- och sjukvård. Samtidigt finns arbetslöshet. Det visar att problemet inte bara är hur många människor Sverige har, utan om kompetensen finns på rätt plats och används rätt.
SCB:s befolkningsframskrivning visar att gruppen 85 år och äldre väntas öka från cirka 304 000 personer 2025 till cirka 483 000 år 2035. Det är nästan 180 000 fler mycket gamla människor på tio år. Under samma period väntas fler människor avlida än födas och befolkningstillväxten beror i framskrivningen på ett positivt migrationsnetto. Ett barn som föds i dag kan inte bemanna 2030-talets vård, omsorg eller industri. Det demografiska tidsglappet måste därför hanteras med människor som redan är födda.
FUNKTIONSDEMOKRATINS FÖRSLAG
Vi vill att Sverige bygger en gemensam kompetensförsörjningsmodell där beslut om migration, integration, utbildning och hemvändande analyseras mot samma långsiktiga behov. Modellen ska inte ge någon grupp automatiskt företräde. Den ska jämföra kostnad, tid, kompetens, etableringsgrad och sannolik samhällsnytta.
För hemvändande svenska medborgare bör ett tidsbegränsat pilotprogram pröva flera insatser: information och myndighetslots, arbetsgivarmatchning före flytt, validering av internationell erfarenhet, begränsat etablerings- eller flyttstöd där likviditet faktiskt är hindret samt särskilda spår för forskare, entreprenörer och seniora specialister. Effekterna ska följas efter 6, 12, 24 och 36 månader.
Om en insats inte ökar återvändandet, sysselsättningen eller kompetensförsörjningen till rimlig kostnad ska den avvecklas. Om en regel gör att Sverige förlorar etablerad arbetskraft utan att motsvarande samhällsnytta kan visas ska regeln omprövas. Samma krav på evidens ska gälla vår egen politik som den politik vi kritiserar.
Funktionsdemokrati vill inte maximera migration. Vi vill maximera Sveriges förmåga att använda relevant kompetens. Det betyder att behålla människor som fungerar och behövs när det är rationellt, utveckla människor som redan finns här, rekrytera strategiskt där brister återstår och aktivt undersöka hur svensk kompetens utomlands kan återvända. Arbetskraftspolitiken ska börja i Sveriges faktiska behov – inte i symbolvärdet av att en människa kommer, stannar eller lämnar.
HELA UNDERLAGET
Den längre utredningen granskar demografi, arbetsmarknad, integration, humankapital, återvandring, produktivitet och de viktigaste invändningarna mot Funktionsdemokratins egen linje. Den skiljer mellan empiriska fakta, prognoser och politiska hypoteser som fortfarande måste testas.
Läs hela utredningen →