Sverige har inte råd att slösa bort människor

Sammanfattning och huvudslutsats

Sverige står inför en demografisk förändring som kommer att påverka arbetsmarknaden, välfärden och de offentliga finanserna under flera decennier. Barnafödandet är lågt, befolkningen åldras och flera centrala yrkesgrupper riskerar betydande arbetskraftsunderskott. Samtidigt finns en stor grupp människor med utländsk bakgrund som redan bor i Sverige, varav många arbetar och försörjer sig, medan andra fortfarande står utanför arbetsmarknaden eller arbetar under sin kompetensnivå.

Funktionsdemokratins slutsats är att familjepolitik, integration, migration, utbildning, arbetsmarknad, produktivitet och demografi måste behandlas som delar av samma långsiktiga försörjningssystem. År 2025 föddes omkring 97 500 barn i Sverige och det summerade fruktsamhetstalet var 1,44 barn per kvinna. SCB bedömer samtidigt att andelen människor som är 80 år eller äldre kommer att öka tydligt fram till 2070 (Statistiska centralbyrån [SCB], 2026a).

Arbetsförmedlingens scenarier pekar mot ett ytterligare arbetskraftsunderskott på cirka 200 000–300 000 personer år 2035, utöver redan existerande underskott. Utfallet beror på bland annat produktivitet, matchning och geografisk rörlighet och är därför inte en säker prognos (Arbetsförmedlingen, 2026).

Ett barn som föds 2027 fyller 18 år först 2045. Även om Sverige lyckas vända barnafödandet omedelbart kan fler barn alltså inte lösa ett arbetskraftsunderskott 2035. Sverige behöver därför samtidigt skapa bättre förutsättningar för familjebildning, höja produktiviteten, höja sysselsättningen i den befintliga befolkningen, förbättra integrationen, minska kompetensslöseri, möjliggöra längre hållbara arbetsliv och använda migration strategiskt där behov kvarstår.

En laglydig människa som har rätt att leva i Sverige, arbetar, studerar eller seriöst försöker etablera sig bör som huvudprincip betraktas som humankapital att utveckla – inte som ett problem staten ska betala för att exportera.

1. Utredningens frågeställning

Utredningen prövar hypotesen att det, mot bakgrund av Sveriges demografiska utveckling och framtida kompetensbehov, långsiktigt kan vara mer rationellt att investera i integrationen av laglydiga och etableringsbara människor som redan har rätt att leva i Sverige än att göra återvandring till ett politiskt självändamål och senare behöva ersätta förlorad arbetskraft genom ny migration.

Hypotesen ska inte reduceras till om invandring är ”bra” eller ”dålig”. Analysen måste följa kedjan demografi → arbetskraft → produktivitet → sysselsättning → integration → offentlig ekonomi → återvandring → framtida rekrytering. Asylinvandring, arbetskraftsinvandring, anhöriginvandring, redan etablerade människor, unga som vuxit upp i Sverige och människor utan rätt att vistas i landet är inte samma ekonomiska eller juridiska kategori.

2. Sveriges demografiska utgångsläge

SCB:s befolkningsframskrivning visar en långsammare befolkningstillväxt och en tydlig förändring av åldersstrukturen. Sveriges befolkning uppgick 2025 till cirka 10,6 miljoner människor. I huvudscenariot beräknas den uppgå till cirka 11,8 miljoner 2070. Andelen 80 år eller äldre väntas samtidigt öka från drygt 6 procent 2025 till omkring 11 procent 2070 (SCB, 2026a).

År 2025 föddes omkring 97 500 barn och det summerade fruktsamhetstalet var 1,44. SCB:s huvudscenario antar en gradvis återhämtning, men befolkningsframskrivningar är scenarier och blir mer osäkra ju längre fram de sträcker sig. FD ska därför använda dem som planeringsunderlag, inte profetior (SCB, 2026a; SCB, 2026b).

3. Det demografiska glappet

Även en exceptionellt framgångsrik familjepolitik har en fundamental begränsning: tid. Ett barn som föds 2027 är åtta år 2035, 13 år 2040 och 18 år 2045. Den generationen kan bli central på lång sikt men kan inte bemanna äldreomsorgen, sjukvården eller industrin under 2030-talet.

FD definierar perioden innan ett ökat barnafödande kan slå igenom på arbetsmarknaden som det demografiska glappet. Det måste hanteras med människor som redan är födda: människor som redan arbetar, står utanför arbetsmarknaden, är undersysselsatta, arbetar under sin kompetens eller kan rekryteras där dokumenterade behov kvarstår.

4. Arbetskraftsunderskott och produktivitet

Arbetsförmedlingens modellbaserade scenarier pekar mot ytterligare arbetskraftsunderskott på omkring 200 000–300 000 personer år 2035. Bland de största uppskattade underskotten finns yrken inom vård och omsorg (Arbetsförmedlingen, 2026). För FD är detta centralt eftersom stora reformer inte bara kräver finansiering utan också människor med rätt kompetens.

Det vore samtidigt fel att översätta ett underskott på exempelvis 250 000 personer till ett behov av exakt lika stor invandring. Produktivitet påverkar arbetskraftsbehovet. AI, automation, specialisering, utbildning och bättre organisation är därför också demografisk politik.

5. Utrikes födda är redan en stor del av arbetskraften

Under 2025 var cirka 5,263 miljoner människor sysselsatta i Sverige. Omkring 1,269 miljoner av dem var utrikes födda (SCB, 2026c). Utrikes födda utgör alltså redan en betydande del av den svenska arbetskraften. Arbetsförmedlingen konstaterar också att nyligen invandrade arbetstagare minskar underskott inom flera yrken (Arbetsförmedlingen, 2026).

Samtidigt fungerar integrationen inte tillräckligt väl. Under fjärde kvartalet 2025 var sysselsättningsgraden bland 20–65-åringar 83,5 procent för inrikes födda och 73,7 procent för utrikes födda, medan arbetskraftsdeltagandet var relativt högt i båda grupperna (SCB, 2026d). Det pekar mot en betydande potential men också ett reellt matchnings- och etableringsproblem.

6. Etablering, nätverk och humankapital

IFAU:s forskning visar att flykting- och anhöriginvandrares etablering historiskt ofta har varit långsam och varierat med bland annat konjunktur, ursprung, utbildning och andra bakgrundsfaktorer (Åslund, Forslund, & Liljeberg, 2017). Det är ett starkt argument mot en naiv föreställning om att invandring automatiskt blir ekonomisk integration.

Men etableringen är inte statisk. Professionella nätverk växer med tiden i Sverige, och kontakter med inrikes födda är förknippade med högre löner vid nya jobb. Efter lång tid i Sverige kan utrikes föddas professionella nätverk bidra ungefär lika positivt till möjligheten att hitta nytt arbete som inrikes föddas nätverk (Engdahl, Willis, & Åslund, 2024).

Språk, svensk utbildning, arbetslivserfarenhet, referenser, professionella nätverk och kunskap om svenska institutioner utgör Sverigespecifikt humankapital. Mycket av detta tar tid och resurser att bygga och kan gå förlorat om en etablerad person lämnar landet.

7. Kompetensslöseri och validering

OECD visar att högutbildade invandrare i många länder har större risk att arbeta under sin utbildningsnivå, särskilt när kvalifikationerna är förvärvade utomlands. Utbildning i mottagarlandet minskar överkvalificeringsgapet kraftigt (OECD & European Commission, 2023). Integrationspolitiken bör därför inte bara fråga om personen har ett jobb utan om Sverige använder personens kompetens.

FD vill därför ha tidig kompetenskartläggning och snabbare vägar från utländsk kompetens via komplettering till svensk behörighet och relevant arbete.

8. Integration går att påverka

Ett svenskt randomiserat försök med lågutbildade nyanlända kombinerade intensiv språkundervisning, arbetspraktik med handledning och aktiv arbetsplatsmatchning. Under året efter programmet hade deltagarna i genomsnitt omkring 15 procentenheter högre sysselsättning än kontrollgruppen (Dahlberg, Egebark, Vikman, & Özcan, 2020). Studien är liten och ska inte generaliseras okritiskt, men den ger kausal evidens för att integrationspolitikens utformning spelar roll.

FD:s princip blir därför: testa → mäta → jämföra → förbättra → skala upp det som fungerar → avveckla det som inte fungerar.

9. Långsiktig integration och barn som kommer till Sverige

IFAU:s långtidsstudie av barn och ungdomar som kom från forna Jugoslavien visar varför livscykelperspektivet är viktigt. Barn som anlände före sju års ålder uppnådde ungefär samma skolresultat och utbildningsnivå som inrikes födda. De som kom som tonåringar hade större initiala problem, men skillnaderna minskade över tid. Efter upp till 25 år var kvinnornas sysselsättning i nivå med inrikes födda kvinnors, medan ett mindre gap kvarstod bland vissa män (Liljeberg, Roman, & Åslund, 2023).

Studien visar också att ekonomisk integration inte kräver fullständig kulturell assimilation. FD kräver integration – förmåga att fungera ekonomiskt, juridiskt och samhälleligt i Sverige – men inte att staten bestämmer människors privata kultur.

10. Religion och samhällskontrakt

FD:s migrationspolitik ska vara religionsneutral. Islam, kristendom, judendom, hinduism, ateism eller annan livsåskådning ska i sig inte påverka en människas rättigheter. Staten ska bedöma handlingar, inte teologi. Religionsfriheten innebär både rätt att tro och rätt att inte tro, medan svensk lag och andra människors fri- och rättigheter gäller alla.

Samhällskontraktet är ömsesidigt. Individen förväntas delta aktivt, lära sig svenska efter förmåga, arbeta eller utbilda sig efter förmåga, följa lagen och respektera andras rättigheter. Staten ska erbjuda fungerande svenskundervisning, validering, relevant utbildning, arbetsmarknadskontakter och tydliga vägar mot självförsörjning.

11. Kriminalitet och individuellt ansvar

Brå:s kartläggning visar skillnader i registrerad misstänkt brottslighet mellan grupper med olika bakgrund. När hänsyn tas till bland annat ålder, kön, disponibel inkomst, utbildning och kommuntyp reduceras skillnaderna väsentligt, men en del kvarstår. Brå beskriver orsakerna som komplexa och relaterade till bland annat socioekonomi, utbildning, arbetsmarknad, segregation och exponering för kriminella miljöer (Brå, 2021).

FD ska därför varken förneka problemet eller kollektivisera skulden. Kollektiv ska inte straffas för individers brott. Icke-medborgare ska kunna utvisas efter tillräckligt allvarlig kriminalitet, men den exakta juridiska modellen måste väga brottets allvar och återfallsrisk mot bland annat tid i Sverige, ankomst som barn, familj och faktisk anknytning.

12. Unga som fyller 18

Migrationsverket beskriver att ett barn som fått uppehållstillstånd genom anknytning till en förälder inte längre tillhör samma anhörigkategori när personen fyller 18. Det kan innebära att grunden för fortsatt tillstånd förändras (Migrationsverket, 2025). Det är därför fel att säga att alla utvisas vid 18, men korrekt att konstatera att 18-årsgränsen kan skapa en kraftig juridisk tröskeleffekt.

FD vill ha en stark presumtion för fortsatt möjlighet att leva i Sverige för unga som har vuxit upp här och byggt sin faktiska tillvaro här, förutsatt att inte allvarlig kriminalitet, säkerhetshot eller andra tungt vägande rättsliga skäl föreligger.

13. Återvandring och återvandringsparadoxen

Från 2026 har det svenska återvandringsbidraget höjts kraftigt för vissa grupper som frivilligt vill återvandra (Migrationsverket, 2026). FD ifrågasätter inte människors rätt att lämna Sverige. Frågan är när det ligger i statens långsiktiga intresse att ekonomiskt stimulera människor att göra det.

Om Sverige finansierar mottagande, språk, skola, utbildning och etablering, därefter stimulerar en etableringsbar person att lämna och senare behöver rekrytera och integrera en ny person kan en återvandringsparadox uppstå: investering → integration → återvandring → förlorat humankapital → arbetskraftsbrist → ny rekrytering → ny etablering.

Det är viktigt att vara vetenskapligt exakt: utredningen har inte visat att denna kedja alltid är dyrare än återvandring. Det är en samhällsekonomiskt plausibel och testbar hypotes som F.A.G.U.P. bör pröva genom diskonterade livscykelkalkyler över 30–40 år.

14. Den offentligfinansiella invändningen

Flyktinginvandring kan innebära betydande offentliga kostnader, särskilt när etableringen tar lång tid. Forskning visar stora variationer beroende på bland annat ursprung, utbildning och ålder vid ankomst (Ruist, 2018). FD ska därför inte hävda att all invandring betalar sig.

Men för en person som redan kommer att bo i Sverige förändras den politiska frågan. Då bör staten fråga vad det kostar att få personen från arbetslöshet eller undersysselsättning till stabil självförsörjning och vad samhället vinner på att lyckas. Det är marginaleffekten av bättre integration som måste mätas.

15. Segregation och individuell etablering

Segregation kan påverka skolresultat, språkutveckling, nätverk, arbetsmarknadskontakter och exponering för kriminalitet. Därför är segregation ett funktionsproblem, inte bara en bostadsfråga (Brå, 2021; Engdahl et al., 2024).

Integrationspolitiken måste samtidigt individualiseras. En 25-årig läkare, en 55-åring utan fullständig grundskola, en 17-årig gymnasieelev och en 35-årig programmerare behöver inte samma insats. Målet ska vara den kortaste realistiska vägen till självförsörjning utifrån utbildning, språk, arbetslivserfarenhet, hälsa, familjesituation och regional arbetsmarknad.

16. Svenska och arbete parallellt

Modellen svenska först och arbete sedan är inte optimal för alla. För många bör svenska, yrkessvenska, praktik och arbete ske parallellt. Arbetsplatsen skapar språk, sociala kontakter, professionella nätverk och referenser. IFAU:s experiment ger stöd för potentialen i just kombinationen språk, arbetsplats och aktiv matchning (Dahlberg et al., 2020).

17. Kompetenskarta Sverige

FD föreslår ett permanent system som årligen kartlägger regionala och nationella kompetensbehov på 5, 10 och 20 års sikt. Kartan ska kopplas till SFI, yrkessvenska, Komvux, yrkesutbildning, universitet, validering och omställningsutbildning. Kedjan blir kompetenskartläggning → regionalt behov → språk/utbildning → praktik → arbete → självförsörjning.

18. Arbetskraftsinvandring och mottagningskapacitet

Arbetskraftsinvandring får inte användas som ett system för att pressa löner eller kringgå svenska arbetsvillkor. Kompetensförsörjning får inte bli exploatering. Migration skapar dessutom både produktionskapacitet och efterfrågan på bostäder, vård, skola och annan service. Därför är obegränsad migration inte en hållbar lösning på arbetskraftsbrist.

Migrationspolitiken måste relateras till mottagnings- och integrationskapacitet: bostäder, skolor, sjukvård, kommunernas ekonomi, arbetsmarknad och befintlig segregation.

19. Fyra demografiska motorer

Motor 1 – fler barn: förbättra förutsättningarna för människor som vill bilda familj. Motor 2 – befintlig arbetskraft: minska arbetslöshet, undersysselsättning och kompetensmismatch bland både inrikes och utrikes födda. Motor 3 – strategisk migration: komplettera arbetskraften där dokumenterade behov kvarstår och fullfölj Sveriges rättsliga skyddsåtaganden. Motor 4 – produktivitet: använd AI, automation, utbildning och bättre organisation för att samma befolkning ska kunna producera mer.

20. Vad FD inte påstår

FD påstår inte att all invandring är ekonomiskt lönsam, att alla kommer att integreras, att Sverige behöver obegränsad migration, att arbetskraftsbrist alltid löses med fler människor, att integration är gratis, att kulturella konflikter eller kriminalitetsproblem saknas, att alla som befinner sig i Sverige automatiskt har rätt att stanna eller att återvandring alltid är ekonomiskt fel.

Politiken måste avgöras av vilket alternativ som fungerar bäst över tid.

21. Vad skulle kunna falsifiera vår tes?

FD:s linje ska omprövas om robust analys visar att Sveriges arbetskraftsbehov blir väsentligt lägre genom produktivitetsutveckling, att specifika integrationsinsatser saknar samhällsekonomisk avkastning, att vissa migrationsformer skapar långsiktiga kostnader som inte rimligen kan reduceras, att återvandring i vissa kategorier ger tydligt bättre samhällsekonomiskt utfall eller att mottagningsvolymer försämrar integrationen så kraftigt att marginalkostnaden blir orimlig.

22. Forskningsluckor för F.A.G.U.P.

F.A.G.U.P. bör särskilt utreda den långsiktiga nettokostnaden för fortsatt integration jämfört med återvandring, värdet av redan investerat humankapital, kostnaden för framtida internationell ersättningsrekrytering, vilka integrationsprogram som ger bäst kostnad per ytterligare person i varaktig självförsörjning, hur AI påverkar arbetskraftsbehovet 2035–2050 och vilka familjepolitiska åtgärder som faktiskt påverkar barnafödandet.

23. Ekonomiska kedjor

24. Politiska slutsatser

Utredningen leder preliminärt till en nationell befolkningsstrategi, Kompetenskarta Sverige, individuella integrationsplaner, svenska och yrkessvenska närmare arbetsplatsen, snabbare validering, kompletteringsutbildning mot dokumenterade bristyrken, systematisk effektutvärdering, starkare anknytningsprincip för barn och unga som vuxit upp här, religionsneutral migrationspolitik, individuellt ansvar för kriminalitet, proportionerlig brottsutvisning av icke-medborgare vid tillräckligt allvarlig brottslighet, samhällsekonomisk utvärdering av återvandringsbidrag och livscykelkalkyler för migrationspolitiken.

25. Slutligt ställningstagande

Sverige ska ha kontroll över migrationen. Men kontroll innebär inte att maximera antalet människor som lämnar landet. Kontroll innebär att veta vilka människor vi behöver, vilka människor som har rätt att vara här, vilka krav vi ställer och vad som ger Sverige bäst långsiktigt resultat.

Vi vill ha fler barn i Sverige. Men ett barn som föds i morgon löser inte personalbristen 2035. Därför måste vi samtidigt använda den befolkning vi redan har betydligt bättre.

Integration är inte välgörenhet. När den fungerar är den en investering i Sveriges humankapital. När den inte fungerar ska vi ha modet att förändra den. Innan Sverige först utbildar en människa, sedan betalar henne för att lämna landet och därefter betalar för att rekrytera och integrera hennes ersättare ska staten åtminstone kunna visa att det är rationell samhällsekonomi.

Funktionsdemokratins princip är enkel: Sverige ska inte slösa bort människor.

Referenser