FD:s kärnkraftslinje är ekonomiskt försvarbar som en del av en bred fossilfri mix, men inte som principen ”kärnkraft överallt”. Sveriges framtida elanvändning kan enligt Energimyndighetens scenarier ligga ungefär mellan 220 och 360 TWh år 2050. Det ger ett verkligt behov av ny produktion, nät och flexibilitet. Den svenska propositionen om ny kärnkraft använder ett investeringsantagande på knappt 83 miljoner kronor per MW: cirka 413 miljarder kronor för 5 000 MW. Vid 90 procents kapacitetsfaktor motsvarar 5 000 MW ungefär 39 TWh årlig produktion. Det är en strategiskt stor mängd el, men investeringen är också mycket stor och bär betydande bygg-, finansierings- och tidsrisk.
FD:s preliminära slutsats är därför: bygg inte efter en siffra eller symbol. Utred ett program med befintliga kärnkraftslägen som första alternativ och därefter ett begränsat antal regionala noder där mindre reaktorer kan ge verklig systemnytta. SMR ska inte antas vara billigare förrän serietillverkning och faktiska kontrakt visar det.
1. Frågeställning
Kan en långsiktig svensk kärnkraftssatsning höja produktionskapaciteten, förbättra leveranssäkerheten och stärka svensk konkurrenskraft till en samhällsekonomisk kostnad som är rimlig jämfört med alternativen? Och är det bättre att koncentrera produktionen till ett fåtal stora anläggningar eller sprida den till flera mindre reaktornoder?
2. Utgångsläget: Sverige behöver sannolikt betydligt mer el
Energimyndighetens långsiktiga scenarier 2025 visar ett brett intervall för svensk elanvändning 2050: ungefär 220–360 TWh. Svenska kraftnäts långsiktiga marknadsanalys visar samma huvudproblem från ett annat håll: elektrifiering och ny industri kan pressa upp elanvändningen kraftigt, samtidigt som nätkapacitet, flexibilitet och ny produktion måste byggas i rätt tid och på rätt plats.
Det betyder att energipolitikens ekonomiska fråga inte är ”kärnkraft eller inte kärnkraft” i ett vakuum. Frågan är vilken portfölj av produktion, nät, lagring, flexibilitet och handel som ger lägst total samhällskostnad vid önskad leveranssäkerhet.
3. Vad kostar 5 000 MW enligt statens egen kalkyl?
I proposition 2024/25:150 används ett antagande om knappt 83 miljoner kronor i uppförandekostnad per MW. För 5 000 MW blir det cirka 413 miljarder kronor i investeringskostnad. Propositionen använder som räkneexempel fyra reaktorer om 1 250 MW, cirka 103 miljarder kronor styck.
5 000 MW × 8 760 timmar × 90 % kapacitetsfaktor ≈ 39,4 TWh per år.
Om 413 mdkr kapitaliseras över 60 år blir den årliga kapitalkostnaden ungefär 18,3 mdkr vid 4 % real kalkylränta och 24,9 mdkr vid 6 %. Det motsvarar cirka 465 respektive 632 kr/MWh enbart i annualiserad kapitalkostnad. Drift, bränsle, avfall, försäkring, nät och övriga kostnader tillkommer.
Beräkningen visar varför finansieringskostnaden är central. Samma reaktor kan vara ekonomiskt rimlig eller orimlig beroende på byggtid, ränta och riskfördelning.
4. Staten tar redan stor risk i den svenska modellen
Budgetpropositionen för 2026 innehåller möjlighet till statliga lån och riskreserver för ny kärnkraft. Det är ekonomiskt begripligt: stora kärnkraftsprojekt har mycket höga kapitalbehov långt innan de får intäkter. Men statlig finansiering tar inte bort kostnaden; den flyttar och delar risk mellan projektbolag, staten, elkunder och framtida skattebetalare.
FD:s krav bör därför vara att varje projekt redovisar minst fyra saker öppet: förväntad investeringskostnad per MW, sannolik kostnadsfördelning inklusive fördyringsrisk, beräknad produktionskostnad under flera räntescenarier och vem som bär nedsidan om projektet blir försenat eller dyrare.
5. Stora reaktorer eller flera mindre?
| Dimension | Få stora reaktorer | Flera mindre/SMR-noder |
|---|---|---|
| Skalfördelar | Kan ge lägre kostnad per MW om projektet genomförs väl. | Risk för högre kostnad per MW i tidig kommersiell fas. |
| Projekt- och haveririsk | Stor enskild produktionsenhet gör bortfall mer koncentrerat. | Mindre enheter kan ge modulär utbyggnad och mindre enskilt bortfall. |
| Nät | Kräver mycket stark anslutning och reservkapacitet kring få punkter. | Kan placeras närmare regional efterfrågan, men varje plats kräver tillstånd, säkerhet och nätanslutning. |
| Kompetens | Koncentrerar specialistkompetens och leverantörskedjor. | Spridning skapar regionala jobb men kan också splittra knapp specialistkompetens. |
| Byggstrategi | Stora projekt med stor kapitalbindning. | Kan byggas stegvis om en standardiserad serie verkligen uppnås. |
| Bevisläge | Teknik och drift är väl kända, men moderna europeiska projekt har haft stora kostnadsrisker. | Lovande koncept, men svensk kostnad ska inte antas innan faktiska offerter och referensprojekt finns. |
290 kommuner skulle innebära enorma krav på tillstånd, säkerhetsorganisation, kylning, nät, kompetens och kapital. Lokal sysselsättning är en nytta, men den får inte bli huvudskäl för geografisk placering av kritisk energiinfrastruktur.
6. En rimligare FD-modell: regionala reaktornoder
Den ekonomiskt starkaste versionen av FD-idén är ett begränsat antal regionala noder. Befintliga kärnkraftslägen bör prövas först eftersom nät, kompetens, lokalt kunnande och delar av infrastrukturen redan finns. Därefter kan nya regionala lägen utredas där tre villkor samtidigt är uppfyllda: stort framtida effektbehov, stark eller realistiskt förstärkbar nätanslutning och lokal acceptans/säkerhetsmässig lämplighet.
En sådan modell bevarar den ursprungliga FD-tanken om redundans och regional utveckling utan att göra energisystemet till ett arbetsmarknadspolitiskt prestigeprojekt.
7. Export: möjlighet, men inte gratis pengar
Sverige kan exportera el när produktionen överstiger inhemsk efterfrågan och överföringskapaciteten tillåter det. Svenska kraftnäts scenarier visar både nettoexport och nettoimport beroende på utvecklingsväg. Det går därför inte att finansiera ett kärnkraftsprogram genom att i förväg bokföra framtida exportintäkter.
Exportens samhällsekonomiska värde är bredare än statlig intäkt. Den kan ge producentintäkter, förbättra handelsbalans, stödja nordisk/europeisk försörjning och göra Sverige attraktivt för elintensiv industri. Men hög export kan också påverka svenska priser uppåt under vissa timmar. FD ska därför mäta konsumentnytta, producentnytta och industrinytta separat.
8. Effekten på vardagssvenskens plånbok
Mer planerbar produktion kan dämpa prisspikar och öka investeringsviljan i elintensiv verksamhet, men ett kärnkraftverk garanterar inte en viss hushållsräkning. Elpriset bestäms av marknaden, nätavgifter, skatter, efterfrågan, överföringsbegränsningar och produktionsmixen i Sverige och grannländerna.
Den största potentiella hushållsvinsten är därför indirekt: lägre risk för mycket höga elpriser, mer stabil industriell investering, fler jobb och mindre fossil energianvändning. Den måste vägas mot finansieringskostnad och eventuella statliga garantier.
9. Klimat och alternativkostnad
Kärnkraft är fossilfri i drift och kan stödja elektrifiering. Men varje krona och varje ingenjörstimme har ett alternativvärde. Ett kärnkraftsprojekt som är försenat tio år kan tränga undan nät, effektivisering eller annan produktion som hade gett klimatnytta tidigare. Omvänt kan ett system som förlitar sig för mycket på väderberoende produktion kräva mer nät, flexibilitet och reservkapacitet än vad en enkel produktionskostnad visar.
FD ska därför jämföra systemkostnad, inte enbart öre/kWh vid kraftverkets staket.
10. F.A.G.U.P.-testet
| Steg | Vad ska prövas? |
|---|---|
| Förstå | Var finns framtida effekt- och energibrist? Vilken del är lokal, regional eller nationell? |
| Analysera | Jämför kärnkraft, vind, sol, vatten, nät, lagring, effektivisering och efterfrågeflexibilitet på systemnivå. |
| Genomföra | Bygg etappvis och standardiserat. Lås inte hela programmet före första projektens kostnadsutfall. |
| Utvärdera | Mät kostnad/MW, byggtid, tillgänglighet, elpris, nätkostnad, import/export och industrinvesteringar. |
| Precisera | Skala upp den reaktortyp och lokalisering som faktiskt fungerar. Avbryt eller ändra det som inte gör det. |
Preliminär slutsats
Ja till kärnkraft som central systemresurs. Nej till kärnkraft som symbolpolitik. Ett program på några tusen MW kan vara rationellt i ett Sverige som elektrifieras kraftigt, särskilt om det kombineras med vattenkraft, vindkraft, nätutbyggnad och flexibilitet. Men FD bör inte lova att små reaktorer automatiskt är billigare, säkrare i samhällsekonomisk mening eller lämpliga i varje kommun. Den rimliga politiken är att skapa konkurrerande projekt, öppna kostnadskalkyler och ett stegvis program där nästa etapp måste förtjäna sitt investeringsbeslut.
Källor och underlag
- Energimyndigheten – Långsiktiga scenarier 2025
- Svenska kraftnät – Långsiktig marknadsanalys 2024
- Prop. 2024/25:150 – Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft
- Budgetpropositionen för 2026, utgiftsområde 21 Energi
- Energimyndigheten/NEA – systemkostnadsstudie för svensk kärnkraft, 2026
Beräkningarna på sidan är illustrativa samhällsekonomiska kalkyler. De är inte investeringsråd eller färdiga projektbudgetar. Alla antaganden ska uppdateras när bindande offerter, tillstånd och faktiska svenska referensprojekt finns.